SER FRAMÅT INTE BAKÅT
Livet ä för kort för att deppa, ett leende, positivitet, kreativitet, kämpar glöd då jäklar! Njut innan det är för sent! Kvällens sanna pepp ord! Jag ser framåt inte bakåt! Men en stor saknad kommer aldrig lämna mitt sköra hjärta, ärren kommer aldrig försvinna, minnen går inte att ta bort men jag mår bra och jag ser framåt! Sätter där punk för ikväll, trött efter en heldag med jobb och ska nu krypa med ner bredvid min kärlek och kika film. Ses imorgon!♥
IF.ONLY.YOU.COULD.SEE.ME.NOW
Något som får mig att le och bli varm i kroppen är magiska resan i Thailand med den finsate personen i mitt liv som alltid ljusar upp mina dagar!
- BREAK! Vet inte vad jag ska säga. Vill bara stänga av för en stund då tankarna bara får mina ögon att fyllas av tårar. Något som händer i mig, känslor. saknad, ilska, allt bara bryrer ut... Släkt och familj som delas på alla håll, familjeföretaget snart borta, sidor av släkt man inte trodde fanns, Pappas saker lägs ner i kartonger, säljs, försvinner, huset snart borta. Vart tog mitt liv vägen? Är det någon som driver mer mig eller är det såhär det ska vara?
Igår var ingen bra dag, flydde till Gävle medans min finaste jobbade hela dagen. Åkte hem till syster och bara var, pratade, gick promenad, fick ny energi av min lilla prins och kollade gamla kort på familjen och luktade på pappas saker för att få känna hans doft! Det är svårt att alltid vara stark...Idag är det Måndag och jag ska försöka rycka till mig. Har inte tid att att deppa jag har ett liv att leva!
I`M THANKFUL FOR MY LIFE
- Att fira in det nya året i Thailand på stranden, vackra raketer som regnar ner över en, rislampor som lyser upp hela himlen och med min älskling vid min sida så var ett av mina nyårslöften att bloggen skulle hamna mer i fokus och jag skulle kämpa mer än någonsin. Jag är så redo, hoppas ni märkt lite av att uppdateringen blivit bättre (?)
Ett annat löfte var att detta år 2013 skulle bli mitt år. Ett år som ska få mig att må bra, jag hoppas på lite lycka och tur... Vill kunna tänka tillbaka i framtiden att år 2013 var vändningen till något bättre.. Jag håller tummarna! Många tankar som snurrar i huvet ikväll...
19 turbulenta år med min egna sjukdom som jag även är tacksam för då jag genom det blivit denna person jag är idag men det har även varit en väldigt svår period och är än idag ibland bristande... Barndomshemmet som brann upp, att börja om från ruta ett vilket fick mig att inse att man ska vara tacksam för det man har. Att kunna sova under ett tak, vara tacksam för det. Den dagen huset äntligen blev klart ungefär ett år efter olyckan fick vi flytta in i drömhuset där vi sa: "Nu ska vi leva lyckliga i alla våra dagar." Ett mening jag aldrig mer kommer våga säga.. Två månader efter faller Pappa ihop i kramper. Där började en ny resa, Pappa blev svårt sjuk i hjärntumörer som hade uppstått max tre månader innan. Efter fem veckor kunde vi inget mer göra och det värsta jag någonsin gjort var att säga farväl till min egna Far. Tänker på dig varje dag och saknaden blir bara värre.. Men man har inget val än att lära sig leva med det!
Alla tankar av alla tidigare händelser var som ingenting. Detta men min far var det värsta! Det senaste året har varit hårt. Inte nog med min älskade Far fick lämna oss. Med bregravning, boupptäckningar med jurister, familjeföretaget, mäklare, barnhemmet och helt plötsligt känns det som att man står still på en punkt i livet där det känns som man står helt still i en folkmassa som bara susar förbi en. Man har ingen aning om något.
Det blev stora ansvar som man inte trodde man skulle drabbas av och behöva hantera förns man var äldre än 19... Man var helt plötsligt tvungen att växa ännu fortare och ha kunskap inom saker man inte alls hade någon aning om.. Vad som är rätt och fel. Barndomshemmet/drömvillan är idag såld och snart finns det inte kvar längre, Familjeföretaget är sålt och efter femtio år försvinner det, Far är borta och Gävle känns som en stad jag relaterar till händelser som får mig att må dåligt..
Bland allt detta gick jag och Jonas ifrån varandra efter fem år. Jonas kommer alltid vara en otroligt nära vän. En människa jag alltid kommer se upp till. Träffade sen Emilio som lyste upp hela min värld. Följde med honom till Thailand vilket var ett av de bästa besluten jag gjort, bort från allt och alla och bara tänka på mig själv ett tag. En otrolig upplevelse jag lärt mig oerhört mycket av. Idag sitter jag i en lägenhet i Stockholm, håller tummarna att allt går vägen med jobb så kommer allt vara perfekt så jag äntligen kan pusta ut och känna ett lugn! Jag mår bra!
Efter dessa händelser har jag blivit den person jag är idag och det är en tacksam sak jag kan se ur allt detta. Känner mig starkare än någonsin och taggad på livet. Jag har lärt mig börja tänka på mig själv och satsa på det jag vill med mitt liv. Jag har haft kunskap att visa utåt att saker är bättre än vad de har varit och det är nog för att jag aldrig skulle klara mig igenom allt detta annars. Skriver nu detta för att jag känner att jag behöver skriva av mig lite..
Något som har blivit viktigt för mig är att sprida kärlek, berätta för personer hur mycket de betyder, krama mina vänner lite extra hårt, säga älska dig till min familj och mina finaste syskon så ofta jag kan för att de ska förstå hur mycket dem betyder. Älskar att berömma och peppa folk! Vilket jag tycker alla ska tänka, beröm era nära och kära!
Är så tacksam att jag klarade mig ur min sjukdom och fick chansen att leva livet vilket många tragiskt inte får. Har genom sjukdomstiden mist många vänner i olika sjukdomar och jag ber för dem och min far varje dag och genom det gör det mig ännu mer stark för att leva mitt liv. Man lever bara en gång och jag tänker ta vara på mitt precis som alla ska göra. Precis flyttat till Stockholm i en mysig lägenhet med finaste Emilio och håller tummarna för allt som komma skall! Jag mår bra♥
DUOCHJAG PAPPA
- 20e November, idag tynger mitt hjärta extra mycket, sorg, frustation, ilska och en otrolig saknad. En saknad som blir värre för varje dag, en saknad som aldrig kommer försvinna. Ett år sedan du tog ditt sista andetag...
Känner mig ganska tom idag, tankarna är lite överallt och man vet inte riktigt vad man ska tänka.. För ett år sedan var det den sista dagen jag fick med min far. Sista helgen sov jag på sjukhuset i en säng precis bredvid, varenda gång han öppnade ögonen stod man där vid sängkanten. Varenda gång han log fylldes man med lycka, varenda gång han var ledsen brast man i tusen bitar...
Med tårar som aldrig slutade rinna kommer jag så väl ihåg hur jag alltid la mig bredvid Pappa, höll hans hand samtidigt som jag burrade ner huvudet mellan hans arm och lungor, där värmen fortfarande fanns kvar, där jag fortfarade kunde höra hans lungor kämpa och känna hur hans starka hjärta kämpade för sitt liv...
Idag är jag så glad att min tatuering "Utan dina andetag" sitter på min innearm precis där jag låg hos pappa. Idag är det han som får mina lungor att kämpa vidare. Sätter ofta in handen mellan armen och sidan för att känna värmen, känna mig själv andas och tänka tillbaka att han andas genom mig nu. Älskade Far, obeskrivlig saknad. Älskar dig!
Vi ska enas i jorden jag, och min Far♥
HJÄRTAT TYNGER
En tyngd susar över huset idag, det har varit gråmulet och kyligt ute idag som många dagar är nuförtiden...Ligger just nu i sängen, jobbar för fullt med bloggen, svarar mail, skriver på CV, blocket i högsta hugg för att komma igång med packlistan till Thailand. Allt på samma gång, brukar bli att jag sitter uppe till två tiden när jag äntligen är hemma och har tid att fixa allt...
Lillsyster ligger här bredvid, sen jag flyttade hem har hon sovit med mig varje natt för att se att jag inte är borta på morgonen igen. Enligt henne ska jag vara hemma hela tiden. Go hjärta, så vaknar man på morgonen av att hon ligger och kramar om en. Älskade småsyskon.♥ Närhet har blivit en stor del för dem sedan Pappa försvann. Ska ge dem all min närhet så mycket jag kan och under hela deras liv påminna dem om vilken fin far de hade.
Det har varit en tung och känslosam dag idag här hemma, har gruvat mig för att göra det som vi gjorde idag länge. Allt blir så verkligt. Idag har vi gått igenom alla pappas kläder, saker och mängder av bilder. Känslan av att man inte kan spara allt, fylla ett helt rum med pappas saker svider, det svider att lägga pappas saker i kartonger och köra iväg dem. Men både jag och syster har fyllt en hel varsin karton med bara massa minnen... Du saknas Pappa♥
Med fallande tårar kan jag samtidigt med ett leende tacka gud att jag fick arton år med min fina far för det är inte alla som får det.. Pappa är min förebild och den person som lärt mig att man lever bara en gång, hur man ska ta vara på livet och hur man kämpar sig uppåt. Han vet vad jag ville/vill, and i´m gonna make you prowd Dad ♥
I SÖDERHAMNS TIDNINGEN
Någon i Söderhamn som läste artikeln om mig i kuriren? Var med där för en vecka eller två... Har blandande känslor att dela med mig om mitt liv i tidningen. Har dock varit med några gånger nu så börjar väja mig men det är lite omtumlande att läsa om alla händelser och allt som varit under mina nitton år. Det är lätt att prata om sen när man själv läser om allt så river det upp tankar och tunga känslor..
Sitter hemma hos Lisette just nu och bara är.. Ingen bra dag idag, ibland får man ha dessa dagar också. Mulet väder är det också som inte gör saken bättre. huuaa! Hoppas ni mår bra i allafall och att ni har en fin dag!♥
För er som vill läsa artikeln så kan ni göra det HÄR
DET ÄR INTE LÄTT - MEN BRYNÄS VANN
Herregud tårarna slutar aldrig rinna ikväll. De rinner av både sorg och lycka. BRYNÄS tog hem matchen och det känns så jävla bra! Tårarna rinner då min pappa älskade brynäs och hade en del kontakter i laget och alltid match tröjan med aoutograferna på. Åh tänk om han hade fått varit med om det här! Därför rinner tårarna ikväll! Men jag vet att han sitter där uppe och har ett minst lika stort leende som han skulle ha om han fanns med här idag! Åh pappa vad jag saknar dig och jag älskar dig så otroligt mycket! Önskade du var här!♥'
Pratade nyss med min bonus mamma som fick mig på bättre humör, hon berättade att när de vann SM guld förra gången år 1999 så satt vi hemma med pappa och kikade då även min syster var med. Då var jag ser år och syrran 10. Då när de vann så åkte vi ut med bilen och bara skrek av lycka och jag och syrran viftade med flaggor. Det var massa folk på stan så det var ett jäkla liv. Kan man inte få uppleva det igen...
I CAN NOT STOP THINKING
Morgonens frukoststund, lugn musik, sofis mode, min älskade säng och solen som skiner in genom fönstret..
Tankarna slutar aldrig snurra, de snurrar i all evighet. Vart tog tiden vägen, den betydelsefulla tiden. Den lyckliga tiden där glädjen spred sig och alla var fyllda av kärlek och glädje. Att det kan tas ifrån en så fort, otroligt fort!
Fem veckor är alldeles för kort, sex månader, ett år eller tio år. All tid är för kort! Varför kan vi inte leva i all evighet friska och hälsosamma! Att människor ska behöva slita sig från sitt liv och alla kvar är lämnad med en djup sorg som finns kvar resten av deras liv. Är det rätt, ska det vara så..
Varför vissa och inte de andra varför just du eller varför just jag. Fem veckor var alldeles för fort. Jag hann inte med! Smäll på smäll och det värsta slutet av dem alla. Jag hatar dåliga slut!
Pappa du är min ängel och du kommer alltid vara med mig i mina drömmar! Jag älskar dig världens bästa pappa!
Vad vore jag utan dina andetag!
Jag blir förbannad att just jag skulle få en tumör, att just jag ska behöva leva med slangar, mediciner och dropp resten av mitt liv. Jag hatar att jag får såna fruktansvärda magsmärtor, magsår och näst intill alltid få ont i magen när jag äter. Kroppen som inte tar upp all näring och när man verkligen känner att kroppen är helt slut.
Men vad har jag att klaga över... Jag lever!
Tänker tillbaka på de lindriga smällarna under pappas fem veckors sjukperiod. Benen som slutade fungera, det är inga problem vi löser det med rullstol och vi hjälper alltid till. Vi får flytta till en enplans villa så det blir så smidigt som möjligt. Och pappa du kan laga mat hela dagarna vilket du älskar. " Det kommer bli bra" Halsen som slutade fungera, det gör inget vi lär oss teckenspråk hur enkelt som helst. Inget problem! Allt är bra förutom det här slutet..
Cancer tar er i väggen! Pappa, jag saknar dig!♥
Vet inte riktigt vad jag går på för krafter just nu. Men jag är glad att de krafterna finns och hjälper mig för annars hade jag inte klarat det här. Tack för att ni läser alla där ute. Bloggen får mig att jag gå upp och klär på mig så ni får outfitsbilder och alla fina kommetarer som ger mig ett leende varje dag! Bloggen hjälper mig mycket! Tack fina ni att ni finns!♥
I TELL YOU THE STORY
På senaste tiden har jag fått mängder av frågor om min mage, vad det är för vit plupp, vad det är för slang, om det är det ena eller det andra. Eftersom det har kommit en del nya läsare så tänkte jag försöka göra en lång historia kort.
Som liten, eller som åtta åring år 2002 blev jag riktigt sjuk. De upptäckte då en teratom som var en slags ovanlig tumör i min mage. Efter många operationer så var den äntligen borta men även flera delar av tunntarmen och bukspotkörteln.. Det gjorde att de fick sy ihop min mage på ett ovanligt sätt för att få den att fungera igen.
Idag tar min mage inte upp all näring som den ska. Därför lever jag med min slang i magen som kallas pegg men jag kallar den för knapp. Den har jag haft sedan 2005 tror jag. Igenom den får jag näring om nätterna som gör att jag orkar med vardagen. Jag klarar mig alltså inte utan den näringen!
Då frågar även många om jag inte äter om dagarna. Det gör jag absolut, äter som en normal och jag älskar mat på alla vis. Ni som undrar varför jag är så smal så har jag alltid varit det och när tumören "åt upp" mig så gick jag ännu mer ner i vikt. Så jag kämpar med min vikt hela tiden men vissa har jätte svårare att gå upp.
Ni som tycker jag är smal så får jag 1500 kalorier om nätterna när jag sover, sen äter jag som en normal person om dagarna plus att jag även får extra tillskott genom slangen om dagen. En normal tjej i min ålder ska ligga på ca 2500 kcl om dagen så jag äter ganska mycket mer än en normal tjej (ca 4000 kcl/ dagen) och ändå går jag inte upp i vikt. Jag har kämpat i år och kämpar fortfarande.
Hoppas ni hängde med någorlunda så får ni självklart ställa frågor om det är något ni funderar på!
För er som vill läsa mer om min sjukdomshistoria så kan ni göra det HÄR
Utan dina andetag
Sitter med en grop i halsen och tårfyllda ögon bara av tanken på allt som hänt. Det är svårt!
Många frågar om tatueringen på min arm . Den gjorde jag två veckor efter min far gick bort. Efter det värsta beskedet jag någonsin kunde få så lämnade jag inte pappa med blicken. Jag bodde kvar på sjukhuset och sov bredvid pappa. Jag duschade inte på fyra dagar, bytte inte kläder. Jag var vid min pappas sida dag in och dag ut. Jag åt ingen mat på flera dagar förutom någon kopp te. Man såg ingen mening med någonting.. Man märker verkligen vad som betyder, finns inget finare än sin familj!♥
Var vaken hela natten och stod vid pappas säng så fort jag såg han öppnade ögonen. Smekte han över huvudet tills han somnade om samtidigt som jag nynnade på en speciell låt. La mig i min säng igen och sneglade mot pappa för att se att han sov samtidigt som tårarna faller. Tänker tillbaka på den tiden jag låg på sjukhuset. Att koppla droppet, hänga det bredvid sängen, sätta på sig ett sjukhusnattlinne och krypa ner i en sjukhussäng Igen, gjorde så ont. Jag ville aldrig behöva lägga mig i en sån säng igen. Men nu var det för Pappa... Tittar runt i det stora rummet som bara var för våran familj, tittar till höger där min bonus mamma låg och till vänster där pappa låg, jag låg i mitten precis som när jag var liten..
Hela helgen nynnade jag på en låt som jag hade hört för längesen men vet inte varför jag började nynna den. När vi kom hem efter den värsta helgen i mitt liv kom jag på att jag nynnade på en låt för pappa. Efter mycket sökningar kom vi på vilken det var Kent som hade skrivit den men för mig var det en tjej som sjöng och det visade sig vara Utan dina andetag med Carolina wallin perez.
Då jag endast kunde refrängen nynnandes så ville jag lyssna igenom hela låten. Allt stämde in. Den låten kommer Alltid ligga mig varmt om hjärtat och jag kommer alltid bli påmind om den sista helgen jag fick med min pappa.♥
Ligger bredvid pappa i sängen, tårarna bara faller. Viskar i hans öra att jag älskar han av hela mitt hjärta samtidigt som jag håller ett fast grepp i hans hand. " Jag släpper dig Adlrig" med tårfyllda ögon burrar ned mig i hans armväck där han fortfarande var varm och nynnade på låten samtidigt som jag kände hans lungor andas. Idag står det Utan dina andetag på min högra överarm precis där jag låg och grät många timmar i pappas famn där jag kunde känna att hans lungor andades och där värmen fortarande fanns kvar.
Nu är det pappa som gör att mina lungor andas, att jag orkar fortsätta kämpa. Sätter in handen melland armen och lungorna, känner andningen, värmen, låten och tatueringen som sitter precis där den ska!
Jag älskar dig Pappa av hela mitt hjärta!♥♥
