I CAN NOT STOP THINKING
Morgonens frukoststund, lugn musik, sofis mode, min älskade säng och solen som skiner in genom fönstret..
Tankarna slutar aldrig snurra, de snurrar i all evighet. Vart tog tiden vägen, den betydelsefulla tiden. Den lyckliga tiden där glädjen spred sig och alla var fyllda av kärlek och glädje. Att det kan tas ifrån en så fort, otroligt fort!
Fem veckor är alldeles för kort, sex månader, ett år eller tio år. All tid är för kort! Varför kan vi inte leva i all evighet friska och hälsosamma! Att människor ska behöva slita sig från sitt liv och alla kvar är lämnad med en djup sorg som finns kvar resten av deras liv. Är det rätt, ska det vara så..
Varför vissa och inte de andra varför just du eller varför just jag. Fem veckor var alldeles för fort. Jag hann inte med! Smäll på smäll och det värsta slutet av dem alla. Jag hatar dåliga slut!
Pappa du är min ängel och du kommer alltid vara med mig i mina drömmar! Jag älskar dig världens bästa pappa!
Vad vore jag utan dina andetag!
Jag blir förbannad att just jag skulle få en tumör, att just jag ska behöva leva med slangar, mediciner och dropp resten av mitt liv. Jag hatar att jag får såna fruktansvärda magsmärtor, magsår och näst intill alltid få ont i magen när jag äter. Kroppen som inte tar upp all näring och när man verkligen känner att kroppen är helt slut.
Men vad har jag att klaga över... Jag lever!
Tänker tillbaka på de lindriga smällarna under pappas fem veckors sjukperiod. Benen som slutade fungera, det är inga problem vi löser det med rullstol och vi hjälper alltid till. Vi får flytta till en enplans villa så det blir så smidigt som möjligt. Och pappa du kan laga mat hela dagarna vilket du älskar. " Det kommer bli bra" Halsen som slutade fungera, det gör inget vi lär oss teckenspråk hur enkelt som helst. Inget problem! Allt är bra förutom det här slutet..
Cancer tar er i väggen! Pappa, jag saknar dig!♥
Vet inte riktigt vad jag går på för krafter just nu. Men jag är glad att de krafterna finns och hjälper mig för annars hade jag inte klarat det här. Tack för att ni läser alla där ute. Bloggen får mig att jag gå upp och klär på mig så ni får outfitsbilder och alla fina kommetarer som ger mig ett leende varje dag! Bloggen hjälper mig mycket! Tack fina ni att ni finns!♥
Finaste Sofia. Det är okej att vara ledsen, det är okej att vara arg. Fortsätt kämpa, du kommer klara detta, din pappa är med dig, han vakar över dig! <3
Du så stark! Styrkekramar till dig! <3
<3
Ser och låter jätte mysigt!
Sofia det är okej att vara ledsen,han är vid din sida precis hela tiden..<3
Kram, saknar dig!<3
Sv: Tack detsamma! :) och jaa, det var sjukt gott! =) Är allt bra med dig idag då?? =)
Cancer är nog något av det värsta som människan kan drabbas av, att cancern kan ta någon som man älskar ifrån en så oerhört snabbt är så förbaskat hemskt och orättvist! Du är stark, fortsätt kämpa och tänk på att han alltid finns där vid din sida! <3
jag kan knappt förstå hur det känns att tappa sin pappa, men jag vet hur det är att förlora någon väldigtväldigt nära i cancer. Jag vägrade acceptera att han var så sjuk, jag ville inte se det. Det var inget altenativ att han inte skulle överleva. Han låg uppe i umeå i över ett halvår, han hade just gjort en celltransplantation och det gick jättebra! Men sen kom reaktionen, den var så stark att han inte klarade av den. En morgon kom min mamma in till mig och sa att han hade somnat in. Jag ville inte tro det, jag fick en sådan fruktansvärd chock. Jag stirrade in i väggen i 1½ timme.. Jag grät till jag blev blå runt ögonen, jag hade bett till gud varje dag sedan han fick beskedet av akut leukemi. Jag hade googlat och googlat, letat efter andra som överlevt det. Jag hittade några men chansen är inte stor att man överlever den sortens cancer. Han hade även fått philadelphia syndromet som ca 1000 st får i hela europa per år. Väldigt sällsynt. Jag hann inte ens säga hejdå till honom, jag tänker på honom VARJE dag. Han var en av dom bästa personerna jag visste.
man kan aldrig sluta vara ledsen över något spnt här. Man ska aldrig försöka glömma, det går inte. Men man ska försöka se det ur andra perspektiv. Man ska försöka se det som att 'hade det varit rättvist mot honom om han skulle få leva resten av sitt liv i en rullstol utan att kunna prata? Ta alla tabletter och tester hela tiden? Hade det varit rättvist mot honom? Klart vi tänker att det hade varit bra, det hade varit okej! Men hade det verkligen de?
kram tjejen! Du är så himla stark som går igenom detta!<3
Jag förlorade min morbror i cancer 2005 och det är någonting som jag aldrig kommer att komma över. Han betydde så otroligt mycket för mig... Och så fort jag hör ordet cancer stelnar jag till och får tårar i ögonen.
Cancer måste utrotas!
Ta hand om dig! Kram
<3
Så fint skrivet. Du är så stark! <3
Du är så jäkla stark Sofia!
Massor med kramar <3
Vilket rörande inlägg. Din pappa måste vara väldigt stolt över dig i himlen. Min mamma låg på samma avdelning som din pappa här i Gävle och de hade pratat litegrann. Hon berättade att han var så positiv och stark när hon pratat med honom. Du måste fått det efter din pappa.. Kram på dig!
Såg helt underbart ut! Ta hand om dig, du är en fighter!
Jag verkligen älskar din blogg! Du är otroligt stark!
Gud va gott!:)
Hoppas du får en fin kväll :)
Cancer suger!
Har en vän som fick cancer sommaren 2010, sommaren innan vi skulle börja nian. Vi var 15 år när hon fick det. Hon kämpade i nästan ett & ett halvt år och i Januari iår så somnade hon in... Jag gråter fortfarande inte förstå att hon inte finns här på samma sätt som förut. Det gör ont att veta att man aldrig kommer få se hennes leende, aldrig få höra hennes röst & hennes skratt IRL. Man kommer aldrig få höra henne sjunga live igen. Visst, att förlora en kompis är inte samma sak som att förlora en familjemedlem men det är jobbigt iaf.
herregud vad du är stark!
Jag blev verkligen jätte rörd av det här inlägget, svårt att hålla tillbaka tårarna <3
Hej!
Måste säga att det är väldigt starkt jobbat! Känner igen mig med situationen på det sättet att jag själv äter ungefär lika mycket tabletter som dig, jag har ständigt ont och framförallt det är en kamp varje dag. Jag förstår inte hur du lyckats hantera det med din pappa samtidigt, när den andra biten tar så mycket styrk. Sjukt bra jobbat! All styrka till dig.
