go to the light...
Har knappt velat öppna ögongen idag, sån otroligt jobbig dag. Snart exakt en vecka sedan om en kvart.. En vecka sedan jag låg vid min pappas sida hela dagen för sista gången i mitt liv. Att ligga och Vänta på något man vet ska komma, det sista andetaget fyfan fyfan fyfan! Pappa kom hem!♥♥♥ Någon som har erfarenhet hur man tar sig ur sånthär.. Första advent är det också, vill inte ha jul...
Ta hand om er fina underbara läsare så får vi höras imorgon! Har fått hem massa saker och har roliga och fina saker att berätta men orken finns inte just nu men håll ut!!♥
Gumman jag hjälper dig gärna om du behöver någon <3
Gumman jag hjälper dig gärna om du behöver någon <3
Så himla hemskt!! Känner med mig <3
Min pojkväns mamma dog för bara någon månad sedan i många olika sorters cancer. Det är superjobbigt. Men det blir bättre. Kanske inte direkt, men det blir det. Man vet inte riktigt när saknaden slår till. Man får ta det då och acceptera att det ÄR svårt.
Kram på dig! <3
fy vad hemskt! du är stark och klarar detta!
kram
All people create their future himself. They should think what they need to do for getting good life.
Sofia, du får gärna maila. Jag är massor av år äldre än dig men när sådant här händer spelar år ingen roll. Styrkekram till dig!
Även om det känns tufft nu kommer det att bli bättre. Du kunde inte göra något mer, du verkar ha varit en fantastisk dotter! Det är så orättvist att detta ska hända, men det blir bättre snart!
ååh gumman :( fyfan alla sjukdomar är så otroligt orättvisa.. Förstår att det känns jobbigt!
Skickar en massa styrkekramar till dig! <3
Vet precis vad du går igenom. Min pappa dog när jag var 3 år gammal och det har nu gått nästan 16 år sen det. Saknaden och sorgen försvinner aldrig, men du lär dig att leva med det. Vissa dagar är bättre, andra sämre. Det du känner nu är ingenting jämfört med det du kommer att känna när du verkligen inser att han är borta och aldrig kommer tillbaka, men då kan du alltid tänka tillbaka på alla goda minnen och allt du har upplevt med din pappa. Låter klyshigt, men det hjälper att man tar allt en dag i taget och kommer ihåg att från bottnet är det bara en väg och det är uppåt. Kom ihåg att din pappa älskar dig och är stolt över dig och vill aldrig att du ska ge upp!
förstår att det är jobbigt. beklagar så mkt. vet inte hur man tar sig ur sorgen, alla människor bearbetar det olika. men jag tror på att man pratar mkt om det och att man vågar gråta och visa sina känslor. förstår att det är jobbigt nu när det är så nära jul, första julen är alltid jobbig. många styrke kramar till dig
Att gå och prata hos någon hjälper verkligen.
And there will come a time, you'll see, with no more tears.
And love will not break your heart, but dismiss your fears.
Get over your hill and see what you find there,
With grace in your heart and flowers in your hair.
http://www.youtube.com/watch?v=BjJSpLTBtQ0
För det första, gud vilken fin bild! Du på bilden? :)
för det andra, jag beklagar verkligen sorgen för din pappa! Men du ser ut att vara en stark tjej, saknaden kommer alltid finnas där men du klarar dig!
Jag tror nog inte din pappa vill se dig nere & ledsen, sörj men kämpa vidare!
Det finns inget lätt och snabbt sätt att ta sig ut från detta. Min farfar dog för lite mer än ett år sedan och jag saknar honom fortfarande.
när min farfar dog, då fick jag massor av olika känslor, jag kunde vara arg, glad och ledsen, när och hur som helst. Men låt inget hindra dig från att känna, det är okej att känna. När du känner för att gråta, gråt riktigt mycket då, så att du får ut alla känslorna. Spendera mycket tid med din familj och vänner, det hjälper att veta att någon finns där! Så krama om din familj lite extra.
Jag skrev en text om min farfar, som bara jag har sett. Jag skrev först en text om hans liv och hur jag kände för han, väldigt personligt. Sen skrev jag en dikt om han där alla goda och bra minnen fanns med. Ingen kommer att läsa dem förutom jag. Jag använder dem när jag könner att jag behöver minnas, då läser jag texten och varje gång jag läser börjar jag gråta. Men jag tror att det är en bra sak. Jag lyssnade/lyssnar på mycket musik, både för att glömma och för att komma ihåg.
Var inte rädd för att känna hur du känner dig, och låt det ta den tid det tar. Mitt första steg när jag äntligen hade tagit mig samman lite, så raderade jag hans namn från kontaktlistan och skrev dit bara farmor. Jag antar att det var mitt sätt att visa för mig själv att jag kommer att klara mig, att allt kommer att bli bra.
Du är stark! <3
Fina du..
När jag läser dina texter om din pappa blir jag tårögd och det värker i mitt hjärta.. För jag vet ungefär vad du går igenom nu, även om det är olika för alla människor. Min mamma dog för tre år sen ungefär, hon var mitt ljus, personen jag kunde skratta och prata om allt med och även om vi hade mycket motgångar och dåliga dagar så är det dom bra stunderna jag minns.. Jag minns min mamma som den solstråle hon var, med det stora léendet, skrattet och dom knasiga saker hon alltid hittade på..
Det är svårt att leva utan dom personer som alltid betytt mest för en.. Men dom finns alltid med en, i hjärtat.
Massor utav kramar till dig!
Åh nej, vännen. Beklagar :(
Det enda sättet är att sörja ordentligt.
Jag har varit där, dock med min styvpappa, jag var 10 år. Det var en jobbig tid men jag var för ung för att veta vad jag skulle göra.
Idag är det en årsdag för mig, jag sörjer än idag.
Det finns inget enkelt sätt att ta sig ur det, du behöver göra det själv så att du får sörja ordentligt, bara att veta att någon finns där för dig, lyssnar på dig och ger dig en axel att gråta emot, det hjälper. Men att komma ur det är det bara du som klarar.
Det är tufft, men du klarar det, du kan ställa sig upp igen, du kan bli starkare igen. Du kan le och mena det igen, bara att det inte känns så.
Jag kan säga att jag vet hur det känns, men inte hur du känner. Det är en stor skillnad.
Finns om du behöver prata.
KRAM ♥
